Åkerpilört anses ursprunglig på sandiga havsstränder, tångvallar och möjligen även i kanten av kärr; knappt 20 % av dagens lokaler utgörs av dessa "naturliga" växtplatser. Vanligare är starkt kulturpåverkade lokaler som åkrar, trädgårdsland, nysådda gräsmattor, diken, traktorvägar, vattenhål till djuren, gamla täkter samt tippade jord- och stenhögar. Åkerpilört växer även i betesmarker, helst på ställen där djuren sparkat upp och blottat jorden, eller kvävepåverkade och nyröjda partier i betesfållan.

Åkerpilört följer den brukade jorden och är således ovanlig på Stora Alvaret; där ses den främst nära alvarbyarna. För övrigt är fynden relativt jämnt fördelade från norr till söder. I skogrika områden, som barrskogarna i Böda sn och delar av Mittlandet, saknas åkerpilört av lättförklarliga skäl. Åkerpilört bedöms ha en antydd ökning och gynnats av den tilltagande eutrofieringen av landskapet.

Såvitt känt finns bara vanlig åkerpilört subsp. maculosa på Öland. Åkerpilört saknar kortskaftade glandler på axskaft och hylle. Nerverna på de två yttersta hyllebladen kan vara förgrenade men är aldrig tillbakaböjda. Stipelslidorna har kanthår där de längsta håren mäter minst 0,8 mm. Pilört P. lapathifolia har kortskaftade glandler på axskaft och hylle. Nerverna på de två yttersta hyllebladen är förgrenande och böjer tillbaka. Stipelslidorna har korta kanthår, aldrig längre än 0,8 mm (Jonsell 2000).

Gammal, bofast.