Brunven växer på fuktig–blöt, kalkfattig och mager mark och är vanlig i en stor del av landet men mer sparsam i lappmarkerna. På Öland är den funnen i skogskärr och kärrartade fuktängar, al- och björksumpskogar, fuktiga gläntor i barrskogar, stigar genom hässlen och på dammstränder.
Brunven är ganska ovanlig på Öland eftersom lämpliga biotoper med mager och blöt mark är sparsamt förekommande. Som väntat finns en del fynd i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. Fynden är sparsamma utmed västra kusten söder om Borgholm med en liten ansamling längst i söder i området vid Ottenby, Ås sn. Brunven, som förr inte var urskild från bergven A. vinealis, har tidigare varit förbisedd och någon reell ökning är det troligen inte frågan om även om Sterner (1986) endast redovisar ett fynd.
Brunven har oftast småax med ett tydligt borst liksom förväxlingsarten bergven A. vinealis. Brunven har tydliga, långa ovanjordiska utlöpare som är rotslående. Bergven har i stället enbart underjordiska utlöpare och växer dessutom betydligt torrare.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belägg som är granskat Torslunda: Färjestaden H. Holmström 1886 (OHN) conf. UBA 2020.
Utbredning
Funnen i 18 rutor = 19 %; tämligen sällsynt = 10 socknar (funnen i Böda, Högby, Köping, Räpplinge, Glömminge, Algutsrum, N. Möckleby, Kastlösa, Gräsgård och Ås).
Sterner 1938 ej urskild från bergven, kommentaren "sällan i myrmark" gäller troligen brunven; Sterner 1986 mycket sällsynt = 1 lokal.
Förändring: Oförändrad ± 0 (förr ej urskild).
Lokaler
Äldre fynd:
Böda: Fagerrör 1 km VNV, fattigt skogskärr KGB 1975 (Sterner 1986); Mickelsmad 1100 m söder om, fattigt skogskärr 635373 157557 K. Hylander 1993. Köping: Skedemosse, fuktig ängsmark T. Arwidsson 1921 (S). Glömminge: Linsänkan A. J. Snell 1926 (OHN). Torslunda: se primärfynd. Ås: Ottenbylund K. Larsson 1974.
