Gökärt växer på kalk- och näringsfattig mark i sandiga tallskogar, friska björkskogar och mager ekskog. Den är även funnen i hässlen och flerstädes i rika ädellövskogar som vid Halltorps hage och Kalkstad almlund, Högsrum respektive Torslunda sn. Växten är också noterad i miljöer som örtrik granskog, slåtterängar, nyröjd alvartorräng, vägkanter och grävda bevattningsdammar. En udda växtlokal utgör högar med bränd alunskiffer i södra delen av Bergstigen, S. Möckleby sn.
Gökärt är främst noterad på södra halvan av Öland, väster om väg 136, där markens kalkinnehåll med öländska mått mätt är något lägre. Det finns några fynd från Stora Alvaret där den dykt upp efter buskröjningar av sandiga torrängsryggar; äldre uppgifter saknas från alvarmark. Gökärt förefaller ha ökat marginellt på Öland med bland annat flera fynd norr om Borgholm. Förr fanns endast en lokal på norra Öland nämligen nordöstra udden, nuvarande Trollskogens NR, och även idag finns gökärt inom reservatet. Växten kan ha gynnats av förbuskningen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser; vår bedömning är en svag ökning.
Ibland har gökärt mycket smala blad, tidigare benämnd var. linifolius. Detta ska främst förekomma i magra, sandiga tallskogar (Edqvist & Karlsson 2007). Denna smalbladiga gökärt är inte noterad under inventeringen.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då gökärt är en av alla de växter han noterar sin första dag på Öland efter att ha landstigit vid Färjestaden (Linnæus 1745). Även idag växer gökärt på flera ställen i Färjestaden med omnejd. Tidigt belagd Segerstad: O. Ekström 1865 (OHN).
Utbredning
Funnen i 29 rutor = 30 %; spridd = 19 socknar (ej återfunnen Långlöt och Gårdby; nyfynd Högby, Persnäs, Föra, Löt, N. Möckleby och S. Möckleby).
Sterner 1938 funnen i 22 rutor = 23 %; spridd = 14 socknar; Sterner 1986 spridd = 15 socknar ( nyfynd Böda).
Förändring: Något ökande +

