Fodervallört härstammar från sydvästra Asien, förr benämndes den kaukasisk vallört. Den inkom till Sverige under 1800-talet och odlades som foderväxt. Fodervallört ger en stor bladmassa och kunde slås flera gånger under säsongen men utbytet var klent med dåligt näringsvärde; vattenhalten i färskt tillstånd är runt 90 % (Dahlberg & Johansson 1941). På Öland är fodervallört mycket sällsynt och uppgiven vid få tillfällen. Granskade och godkända belägg saknas varför artens forna status på Öland är oklar. Har den alls funnits på ön? Inga fynd gjordes under inventeringen.

Fodervallört känns igen på att blad och stjälkar har styva krokborst vilket gör att plantan känns mycket vass när man tar på den. De övre bladen har ett kort bladskaft som inte är nedlöpande. Blommorna är himmelsblå, bredast upptill och med ett kort foder (3–5 mm). Ståndarna är smalsträngade med en relativt kort knapp. En del bestånd av uppländsk vallört S. × uplandicum står nära fodervallört och det kan vara svårt att skilja dem åt. Uppländsk vallört har både borsthår och tunnare, vekare hår. Plantan känns därför aldrig så vass att ta på. De övre bladen är oskaftade, ofta kort nedlöpande. Blommorna är bredast strax nedom toppen och fodret mäter 5–7 mm. Blomfärgen varierar mellan himmelsblått och ljuslila (sällsynt smutsgul).

Inkommen, tillfällig, numera utgången.