Alvararvens världsutbredning omfattar Mellan- och Sydeuropa samt Norden där den främst förekommer på Öland och Gotland som utgör nordliga utpostlokaler. På Öland växer den på kalkrik alvarmark, ofta på de mosskuddar som täcker kalkstenshällen eller direkt i tunt vittringsgrus. Den kan även hittas på lite mäktigare grusalvar tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum liksom i betade, stäppartade torrängar. Ibland är alvararv funnen i kanten av vätar, åkerrenar, gamla sandtag och på klapperstensvallar.

Alvararv är vanlig på hela Stora Alvaret och utmed västra landborgen. Den växer även på samtliga småalvar som finns längre norrut på Öland. Alvararv har många fynd utmed västra stenkusten, från Högby sn och vidare söderut till Alböke. I östra sjömarken och Mittlandet växer den på insprängda små alvarpartier. Observera på utbredningskartan hur sällsynt alvararv är väster om väg 136, söder om Borgholm. Markens kalkinnehåll är där alltför lågt för att tillfredsställa arten.

Alvararv är lättast att känna igen när växten är ung. Då avslöjar den sig på plantornas brunröda färg och de påtagligt stora blommorna med kronblad som är tydligt längre än foderbladen. När blomning och fruktsättning fortskrider blir den svårare att skilja gentemot klibbarv C. glutinosum. Om stjälken både har glandelhår och vanliga hår även på den nedersta delen är det alvararv. Om det endast finns vanliga hår på nedre delen av stjälken blir det värre. Då får man mäta de längsta körtelhåren på foderbladen, mogna frön och längden på stiften. Hos alvararv är måtten 0,35–0,55 mm, 0,55–0,6 mm och 1,1–1,5 mm; motsvarande mått hos klibbarv är 0,25–0,35 mm, 0,45–0,55 och 0,6–0,9 mm (Letz m.fl. 2012).

Gammal, bofast.