Brådmålla/skaftmålla företräds i Sverige av två underarter: skaftmålla subsp. longipes och brådmålla subsp. praecox. Båda är småväxta och de nedre bladen lansettlika–rombiska, bladets basala vinkel är mindre än 145˚. Detta skiljer dem från flikmålla A. calotheca och spjutmålla A. prostrata vars nedre blad är triangulära och där den basala bladvinkeln överstiger 160˚. De förblad som sitter nertill på plantan (titta främst där sidogrenar går ut) har ett tydligt skaft hos skaftmålla medan de saknar eller har ett mycket kort skaft hos brådmålla. Förbladen hos skaftmålla är ofta långt utdragna (3–10 mm) medan de hos brådmålla är kortare (2–5 mm). Skaftmållans plantor är ofta rikt grenade och höjden på dem kan variera från 3 cm till maximalt 50 cm. Brådmålla har plantor som sällan överstiger 20 cm i höjd, de är ogrenade eller sparsamt grenade. Tidigt på säsongen innan frukter mognat och förbladen och dess eventuella skaft vuxit till kan det vara svårt att skilja de båda underarterna. Majoriteten av fynden (drygt 90 %) är bestämda på underartsnivå varför redovisningen av respektive underart sker separat. I Sterner (1938) behandlades de taxonomiskt som två olika arter.