Hårnating växer i brack- eller saltvatten på sandiga–leriga, helst dyiga bottnar i skyddade lägen; optimalt är salthalter 3–18 ‰ (Schou m.fl. 2017). Vanligen växer den till en meters djup men kan gå djupare om siktförhållandena är de rätta. De flesta aktuella fynd är gjorda i driften.

Hårnating är främst funnen på nordöstra Öland, från Högby sn och söderut till Gärdslösa. Kusten på denna sträcka är mycket flikig med långsträckta uddar som ger skyddade och långgrunda vikar lämpliga för växten. Den västra kusten är bitvis alltför exponerad för hårnating. Jämfört med Sterner (1938) bedöms arten ha haft en tydlig minskning. En delförklaring kan vara att hårnating är förbisedd. Men övergödning av havet har gett ett sämre siktdjup vilket missgynnat arten. Utmed kusten är havsbotten närmast stranden ofta täckt med ruttnande alger vilket förstås också är ogynnsamt för hårnating.

Hårnating varierar en del och har delats in i två varieteter: var. maritima och var. brevirostris. Detta har oftast inte beaktats under inventeringen och indelning har ibland förkastats (Hylander 1953). De belägg i Oskarshamn som granskats visar en viss majoritet för var. maritima (16 belägg) mot var. brevirostris (7 belägg). Rikard Sterner påvisade var. maritima i 29 socknar och var. brevirostris i 16 socknar. De skiljs på att var. brevirostris har kortstjälkade frukter, stjälken är ungefär av fruktens längd. Denna varietet klarar även att växa i tillfälliga vattensamlingar, den har en kort livscykel och tolererar högre salthalter. Hos var. maritima är fruktskaften tydligt längre än frukten. Denna varietet föredrar lägre salthalter (0,5–8 ‰) och klarar inte växtplatser som torkar ut (Schou m.fl. 2017). Under inventeringen har cirka 10 % av fynden bestämts till varietet med en liten övervikt för var. maritima.

I driften känner man igen hårnating på att jordstammen är glänsande vit, nästan genomskinlig. Från varje led på jordstammen utgår ett uppstigande skott och små rötter. Bladen är tydligt tillspetsade i änden, spetsen är asymmetrisk och med små tänder. Pollineringen sker under vattnet genom att en luftbubbla omger pistillen. Pollenet från samma blomma flyter runt på ytan av luftbubblan och växten blir på detta sätt självbefruktad (Verhoeven 1979).

Gammal, bofast.