Skogsbräken är liksom tidigare ganska ovanlig på det skogfattiga sydöstra Öland. På Stora Alvaret är den idag spridd i de träddungar som vuxit upp under det senaste halva seklet; på alvarmark är den även noterad i tokfuktängar. Vanligast är skogsbräken utmed delar av västra kustskogen, nära de stora våtmarkerna i Mittlandet samt längst uppe i norr, Böda sn. En viss ökning kan anas beroende på den ökade beskogning som skett av landskapet. Skogsbräken klarar torra lokaler bättre än en del andra ormbunkar exempelvis kärrbräken Thelypteris palustris och har därför inte drabbats lika hårt av dräneringen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).
Skogsbräken känns igen på att bladskaftets fjäll är blekbruna och att glandler saknas nästan helt (några kan finnas längst ut på bladet). Bladfärgen är matt gulgrön och de nedre primärflikarna hålls horisontella vilket gör att plantan liknar en trappstege.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på fuktiga och skuggiga ställen vid Dyestad (möjligen avses kärrbräken Thelypteris palustris enligt anteckningar i Sterners liggare). Tidigt belägg som är granskat Köping: Köpingsvik O. Nordstedt 1883 (LD) conf. P. Lassen.
Ekologi
Skogsbräken växer på ganska kalkfattig grund i torr–frisk skogsmark. Den är funnen i sumpskogar med klibbal eller björk där den ofta växer på trädsocklarna. Även ganska torra tallskogar, blandskogar, hässlen och ädellövskog kan hysa arten och den gynnas åtminstone initialt när röjningar sker. Skogsbräken är ibland funnen längs diken, stenmurar och vid dammar. I Sterner (1986) anges en förekomst i karst men någon karstlokal är inte noterad under inventeringen.
Utbredning
Funnen i 72 rutor = 76 %; allmän = 32 socknar (nyfynd Alböke, Stenåsa, Hulterstad, Segerstad och Ventlinge).
Sterner 1938 funnen i 45 rutor = 47 %; tämligen allmän = 27 socknar (Alböke, Löt, Stenåsa, Hulterstad, Segerstad och Ventlinge 0).
Förändring: Något ökande +
