Gråbinka växer på torr, sandig–grusig mark på betade och glesbevuxna alvartorrängar, sandgräshedar samt på sandstränder och dyner. Efter att betesmarker röjts dyker gråbinka ofta upp. Arten är kulturgynnad och växer på lokaler som gamla sandtag och banvallar, grusplaner, kanten av bevattningsdammar, stenbrott och diverse skräpmarker. Gråbinka ses även i åkerrenar, trädor och vägkanter. Sällsynt är den noterad i extrema miljöer som grusalvar och sprickrika kalkstensplatåer.

Gråbinka är spridd i landskapet men har en liknande utbredning som andra arter i sandiga miljöer dvs. den saknas nästan helt på sydöstra Öland. På Stora Alvaret är den vanlig i den nordvästra delen, för övrigt påtagligt sparsam. Arten har troligen minskat liksom andra arter som föredrar sandiga och magra torrängar. Ökad näringstillgång och igenväxning har missgynnat gråbinka.

Såvitt känt finns endast vanlig gråbinka subsp. acris på Öland. Plantorna kan variera mycket i utseende vilket Rikard Sterner anmärkte. Runt Gillberga–Jordhamn, Persnäs sn, och Gillsby, Alböke sn, har under inventeringen en form noterats där de enskilda blomkorgarna kommer direkt från bladrosetten; belägg från Gillsby i (S) granskat av Thomas Karlsson.

Gammal, bofast.