Spikklubba finns i fyra varieteter med olika blomfärg och beväpning av frukterna: vit spikklubba var. stramonium (vita blommor, kapsel med långa taggar), slät spikklubba var. inermis (vita blommor, kapsel endast med låga knölar), violspikklubba var. tatula (blommor, stjälkar och bladnerver lila; kapslar med långa taggar) och slät violspikklubba var. godronii (som violspikklubba men kapsel endast med låga knölar). Av fynden är 80 % angivna som varietet där vit spikklubba är ungefär dubbelt så vanlig som violspikklubba.

Liksom en del andra medlemmar i familjen potatisväxter innehåller spikklubba alkaloider som hyoscyamin och skopolamin. Långt fram på 1960-talet ordinerade läkare så kallade astmacigarretter. Cigarretterna bestod av torkade blad av spikklubba, tobak och utvalda örter; ibland som ett pulver som kunde brännas i ett rökelsekar. Patienter med astma fick röka cigarretterna som hade en kramplösande effekt. Även den uttorkning av slemhinnorna som alkaloiderna gav bidrog till att lindra astman. Vid rökning uppstod en egendomlig lukt som kunde vara svår att fördra. Överdosering kunde i värsta fall leda till vanföreställningar, berusning och även vara sövande. Så sent som 1975 avregistrerades astmacigarretterna på svenska apotek (www.fass.se).