skatnäva
Erodium cicutarium
Mer information om arten

Skatnäva är vanlig i torrängar, gärna betade, på ställen där markblottor uppkommer. Den ses också i gräsmattor, åkerkanter, vägrenar och diverse ruderatmarker (sandtag, jordhögar och stentippar). Sällsynt kan den växa i grusalvar.

Skatnäva är en vanlig växt över stora delar av Öland. Stora Alvaret, Mittlandet, östra sjömarken, västra stenkusten – överallt hittar man skatnäva.

Liksom fruktkropparna hos en del jordstjärnor Geastrum sp. är skatnävans delfrukter hygroskopiska. Vid torka kröks näbben på delfrukten och skruvar sig ner i marken; vid fuktigt väder är näbben i princip rak. Efter den extrema sommaren 2018 med långdragen värmebölja och torka kunde man följande vår se massblomning av skatnäva. Fröna hos växten är omgivna av ett hårt skal och för att det ska brytas krävs stark värme. Samma strategi har släktingarna svedjenäva Geranium bohemicum och brandnäva G. lanuginosum som tillfälligt dyker upp efter skogsbränder.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17). Runsten: i trädesåkrar och skräpmarker allmän. Tidigt belagd Runsten: A. Ahlqvist 1821 (S).

Utbredning

Funnen i 86 rutor = 90 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).

Förändring: Oförändrad ± 0