Nattviol företräds på Öland av underarterna ängsnattviol subsp. bifolia och skogsnattviol subsp. latiflora. Ängsnattviol blommar runt midsommar och skogsnattviol en vecka in i juni, dvs. ängsnattviol blommar i snitt två veckor senare än skogsnattviol. Ängsnattviol har en kort sporre, < 20 mm, en kompakt blomställning med små blommor som har gula inslag på läppen. Skogsnattviol har en lång och gles blomställning, lång sporre (kan mäta 40 mm), lysande vita och större blommor.

Studier som utgått från station Linné har visat att längden på sporren mellan de två underarterna kan förklaras av de pollinatörer som nattetid förekommer i respektive miljö (Boberg m. fl. 2013). I öppen alvarmiljö flyger mindre snabelsvärmare Deilephila porcellus med en i sammanhanget ganska kort sugsnabel; den pollinerar ängsnattviol med dess korta sporre och når ner till nektargömmet längst ut i sporren – belöningen för väl genomfört arbete. I skogen flyger i stället ligustersvärmare Sphinx ligustri med en lång sugsnabel som kommer väl till pass när skogsnattviolen ska pollineras. Om plantor av skogsnattviol flyttas ut i mer öppen miljö behålls utseendet på blommorna vilket talar för att utseendet har en genetisk grund och inte är miljöbetingat. På lokaler där de båda underarterna växer nära varandra kan korsningar uppstå som ger avkomma med intermediär längd på sporren. Dessa "hybrider" visade sig ha sämre fröproduktion än de lång- respektive kortsporrade nattviolerna, något som leder till att skillnaden mellan underarterna behålls vilket på sikt kan medföra att två skilda arter uppstår.

Nattviol har i ca 70 % av fallen under inventeringen bestämts till underart. Skogsnattviol uppmärksammades på Öland först 1971 av Åke Lundqvist. Redovisning sker därför både kollektivt samt under respektive underart.