Mellanplister har uppkommit genom hybridisering mellan mjukplister L. amplexicaule och rödplister L. purpureum. Växten är vanligast i åkermiljöer, främst i områden med lättare jordar med inblandad sand eller grus. Den är sällsynt noterad från ruderatmark såsom jordhögar, sandtag och stentippar.

Mellanplister noterades knappt under 1800-talet och endast ett belägg finns från denna period. I Sjöstrand (1850) fastslås att växten inte observerats på Öland och i Sjöstrand (1863) är den nämnd från Småland men inte Öland. Rikard Sterner verkar däremot inte haft några svårigheter att finna den i nästan samtliga socknar mellan 1932–37. Under inventeringen har mellanplister endast antecknats från drygt 30 lokaler. De glesa fynden är relativt jämnt fördelade med någon övervikt för de östliga socknarna, troligen beroende på att sandiga åkrar är vanligare inom detta område. Längst i norr är det glest med fynd med endast tre noteringar norr om Föra sn. Mellanplister förefaller ha minskat tydligt sedan Sterner (1938), troligen är den delvis förbisedd. En annan förklaring är att de sandiga åkrar där den förr växte numera är omförda till betesmark eller planterade med tallskog.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.