Slankstarr växer i allehanda friska–våta, kalkrika marker som skogskärr, glesa och fuktiga skogar, hässlen, betade kalkfuktängar, rikkärr, strandängar, klapperstensvallar och slåtterängar. Den ses även i starkt kulturpåverkade lokaler som diken, stenbrott och dammar. På alvaret klarar den extrema miljöer som karstsprickor, vätar, grusalvarens uppfrysningsmark, tokfuktängar, sprickrika kalkstensplatåer samt alvarmo som vintertid är vattendränkt; i den sistnämnda miljön växer den ofta med bågsvingel Festuca rubra subsp. oelandica. Slankstarr klarar ett visst mått av ohävd men gynnas när marker röjs och betas.
Slankstarr är vanlig över hela ön men undviker de torraste barrskogarna samt åkerlandskapet i Mörbylångadalen. På blötare partier av Stora Alvaret kan den vara beståndsbildande. Slankstarr klarar att växa i många miljöer och något hot föreligger inte. Men torrsomrar som 2018 och 2019 gjorde att många plantor fick ge upp på partier av alvarmark med speciellt tunt jordtäcke.
Gammal bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i ängar, grusig mark, allmän. Tidigt belagd Torslunda: Tveta M. G. Sjöstrand 1818 (UPS).
Utbredning
Funnen i 83 rutor = 87 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0