Kustarun växer främst i betade fuktängar, både på alvarmark och längs havet. Den är inte främmande för att växa i saltpåverkade marker med skonor samt närmast strandkanten i bältet med salttåg Juncus gerardii och rödsvingel Festuca rubra. Vid några tillfällen är den sedd på driftvallar. Att växtplatsen har en viss näringspåverkan kan vara ett plus så länge kustarun inte konkurreras ut av mer högväxta arter. Sällsynt är den funnen i alvarmarkens vätar och på vittringsgrus. Kustarun är kulturgynnad och växer i grustäkter, stenbrott, vid grävda dammar, vattenhål och längs diken. Däremot är växten försvunnen från ödeåkrar, en miljö som anges i Sterner (1938).
Kustarun är vanlig längs en stor del av Ölands kust där den växer på betesmarker nära havet. Den klarar ett visst mått av ohävd men riskerar att försvinna när igenväxningen fortskrider. På Stora Alvaret är kustarun spridd och föredrar där välhävdade fuktängar med älväxing Sesleria uliginosa. Inom Mittlandet är den nästan obefintlig men kan hittas i vägkanter och gamla sandtag. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 26 juli 1741 då han dagen innan anlänt till norra Öland efter sitt besök på Gotland. Färden går från Horn och någonstans i Källa–Persnäs sn skriver han. "Centaurium minus, men hel kort och buskig, växte även här, fast långt från havet." Det kan inte fastslås med säkerhet vilken i släktet som avses eftersom Linné inte skilde mellan de olika arterna. På beskrivningen av växtsättet får man intrycket av dvärgarun C. puchellum. Något säkrare som första litteraturuppgift är därför Göran Wahlenbergs resedagbok från Öland. Den 20 juli 1821 skriver han om växter på Grankullavikens norra strand och kustarun är en av dem som nämns. "På densamma syntes Erythræa angustifolia nog mycket, men annars blott de vanligaste strandväxterna." Tidigt belagd Föra: F. Ahlberg 1860 (OHN).
Utbredning
Funnen i 64 rutor = 67 %; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Långlöt).
Sterner 1938 funnen i 50 rutor = 53 %; tämligen allmän = 30 socknar (Kastlösa, Smedby, Gräsgård och Ventlinge 0); Sterner 1986 allmän = 32 socknar (nyfynd Smedby och Gräsgård).
Förändring: Något minskande -

