Strandlysing växer på fuktig–våt och näringsrik mark. Den klarar av brackvatten och är indifferent för kalk. Strandlysing förmår att hävda sig i högörtängar, är vanlig i fuktängar och kärr som är ohävdade eller svagt betade. Sumpskogar men även friska–fuktiga skogar med glasbjörk, klibbal och tall kan hysa arten.Strandlysing förekommer ofta på starkt kulturpåverkade lokaler som vid diken, kanaler, bevattningsdammar och i fuktiga åkerkanter. Sällsynt dyker den upp på jordhögar i ruderatmiljöer.

Strandlysing är en vanlig växt på Öland. På Stora Alvaret växer den vid de större träsken och i måttligt betade fuktängar. Den är frekvent i Mittlandet där den växer i ohävdade agkärr, fuktiga lövskogar och vägkanter. Längs västra kusten växer den i de få kvarvarande bäckutflödena. Även i de annars så artfattiga barrskogsområdena i Böda sn är strandlysing ofta sedd. Liksom i Sterner (1938) är växten fortfarande ganska sällsynt på de sydöstra delarna av Öland. Strandlysing har gynnats av igenväxning och eutrofiering av landskapet.

Gammal, bofast.