Buskvicker förekommer främst i Skåne, för övrigt växer den sällsynt upp till Svealand. Den har funnits till salu i början av 1900–talet som utsäde för foder. Fröproduktionen är ofta dålig trots rik blomning och den förefaller ha svårt att sprida sig. Igenväxning men även hårdhänta röjningar kan skada förekomsterna och få växten att försvinna. I Småland uppträder den opportunistiskt, främst på lokaler av ruderatkaraktär.
Buskvicker har tre noteringar från Öland. Den är tillfälligt funnen i en ekhage i Högsrum sn där den numera är utgången. Under inventeringen gjordes ett nyfynd av arten i en buskridå mellan två åkrar. Dessutom finns en litteraturuppgift där den inte återfunnits.
Inkommen, tillfällig.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Högsrum: Halltorps hage ett par meter öster om en helt avbarkad jätteek 1959 ÅL, ej senare sedd och utgången på grund av 1959 års exceptionella sommartorka eller röjningen kring ekarna några år senare. Publicerad: Lundqvist (1970 a).
Utbredning
Funnen i 1 ruta = 1 %; mycket sällsynt = 1 lokal.
Sterner 1986 mycket sällsynt = 1 lokal.
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Mörbylånga: Risinge NV om, i buskridå utmed åkerren spridd längs ca 50 meter 626264 153600 Magnus Wahlqvist & Anette Åberg 2013, kvar 2021.
Fynd 1986–1999:
Räpplinge: Tomteby Älgsgärdet, flerstädes (Svensson & Glimskär 1991), eftersökt under inventeringen utan fynd CWo, ÅSv & BeN.