Ölandskungsljus är främst en centraleuropeisk växt där lokalerna i Norden utgör nordliga utposter. I Sverige förekommer den främst i Skåne och på Öland.

Ölandskungsljus växer på torr, öppen, gärna näringsrik och kalkhaltig mark i vägkanter, betesmarker och gårdsmiljöer. Den kan även förekomma i kalkstensbrott, på högar med rödfyr, längs gamla banvallar, på jord- och stentippar samt i åkerkanter.

Ölandskungsljus är sällsynt med aktuella förekomster främst på sydvästra Öland, från Torslunda sn i norr till S. Möckleby i söder. De gamla slagghögarna med rödfyr vid Degerhamn, S. Möckleby sn, är en klassisk lokal för växten. Ölandskungsljus har blivit mer sällsynt under de senaste decennierna och försvunnit från lokaler norr om Färjestaden och på östra Öland. En bidragande orsak till tillbakagången är att vägkanterna slås allt tidigare vilket gör att ölandskungsljus inte hinner blomma och sätta frö. Igenväxning har skett av några mindre beteshagar i Hammarby, Smedby sn, där växten tidigare hade goda bestånd. Dessutom bildar ölandskungsljus lätt hybrider exempelvis med praktkungsljus V. speciosum, en växt på stark frammarsch på Öland. Framtiden ter sig därför dyster för ölandskungsljus. Jämfört med Sterner (1938) visar statistiska analyser en tydlig minskning (Frescalo och Telfer).

Ölandskungsljus skiljs från ljust kungsljus V. thapsus på de två nedre ståndarknapparna som är minst 3,5 mm långa och de stora blommorna som mäter 35–55 mm. Hos ljust kungsljus är de två nedre ståndarknapparna 1,5–2 mm och blommorna mäter 12–20 mm. För skiljekaraktärer mot läkekungsljus V. phlomoides, se denna.

Gammal, bofast.