Glatt daggkåpa växer i fuktiga betesmarker, skogsbryn och längs skogsvägar. Den kan även ses i åkerkanter och diken, rikare lövskogar men även i ganska fattiga tallskogar på sand. Någon gång är den funnen i slåtterängar och ruderatmiljöer som på tippade jordhögar. Eftersom den är ganska storvuxen och tål beskuggning klarar den viss igenväxning och liksom glansdaggkåpa A. micans gynnas den av mänskliga aktiviteter i odlingslandskapet.

Glatt daggkåpa är fortfarande ganska spridd inom Mittlandet, speciellt i de västra delarna. Även de två nordligaste socknarna, Böda och Högby, hyser än idag en del fynd. Däremot förefaller det som glatt daggkåpa gått tydligt tillbaka på de östra delarna av Öland samt på västra sidan, söder om Mörbylånga, där få fynd är gjorda under inventeringen. Som med andra arter i släktet kan den delvis vara förbigången men den är ändå en av de lättare daggkåporna att få ögonen på varför minskningen bör vara reell. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Glatt daggkåpa är som namnet antyder ovanligt kal i alla sina delar. Stjälken är tilltryckt hårig endast i den nedre delen, för övrigt kal. Rosettbladen känns som en cykelslang (gummiartade) när man skrynklar dem.

Gammal, bofast.