Luddveronika är ursprunglig i Europa men saknas i de västra och sydligaste delarna. Arten har gynnats av jordbruket och är en ständig följeslagare till människan. Luddveronika växer på torr–frisk, näringsrik mark där öppen jord exponeras. Åkrar, trädgårdsland och ruderatmark som jordtippar är de vanligaste miljöerna. Sällsynt är den funnen på driftvall vid havet och i ett betat och röjt hässle.

Utbredningen visar att fynd tillkommit på östra Öland samt norr om Köping sn vilka saknas i Sterner (1986). Luddveronika är dock fortfarande en ganska ovanlig växt på Öland, till skillnad mot glansveronika V. polita som expanderat kraftigt (se nedan). En förklaring kan vara att luddveronika kräver öppen jord. Den har därför inte som glansveronika klarat att etablera sig exempelvis i gräsmattor. Blomningen sker i snitt något senare än hos glansveronika vilket gör att växtplatserna och plantorna kan komma att torka bort innan fruktsättningen sker. Luddveronika klarar att komma igen med en andra blomning på sensommaren, något man sällan ser hos glansveronika. Jämfört med Sterner (1986) ses en ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Luddveronika skiljs från glansveronika V. polita på sina mattgröna blad och att foderflikarna inte är överlappande. Stiftet är dessutom kort och kapselns inbuktning är mindre än 90°. Glansveronika har blanka och mer djupt sågade blad. Foderflikarna är överlappande. Kapselns inbuktning är ca 90° och stiftet är tydligt längre än inbuktningen (Andersson 2014 a).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.