Toppdån är vanlig utmed havet där den växer på tångvallar, klapperstenstränder, strandvallar bestående av skiffer och sandstränder. Den växer ibland i åkerkanter, längs diken, på störd mark vid grävda vattenhål och i vägkanter. Vid några tillfällen är toppdån rapporterad från jordhögar, fuktiga betesmarker, sumpskogar och gamla sandtag. Således skiljer växtlokalerna tydligt från den närstående pipdån G. tetrahit (se nedan).

Toppdån är spridd längs Ölands kuster och är numera funnen i samtliga socknar. De enstaka fyndplatser som finns en bit från kusten hittar man främst i Mittlandet och i de två nordligaste socknarna.

Det kan vara svårt att skilja toppdån från den snarlika pipdån G. tetrahit. I en artikel listas en del användbara karaktärer för att skilja dem åt (Engström & Nilsson 2021). Följande karaktärer är hämtade från denna artikel med toppdån först följt av pipdån; artikeln grundar sig i sin tur på Maslova (2008). Kronpipens bredd vid öppningen < 3,5 mm resp. > 3,5 mm. Formen på underläppen avlångt rektangulär resp. kvadratisk. Underläppens mittflik har ett tydligt hack resp. hack saknas. Ytterkanten av underläppen är slät resp. vågigt fintandad. Underläppens bredd av mittfliken < 2 mm resp. > 2 mm. Överläppen avlångt rektangulär resp. rundat oval. Flera av dessa karaktärer syns bäst på färskt material.

Toppdån har uppstått som en hybrid mellan rosendån G. pubescens och hampdån G. speciosa. Ursprunget för pipdån är mer komplicerat men där rosendån är den ena föräldraarten medan den andra står nära hampdån (Bendiksby m.fl. 2011).

Gammal bofast.