Skogslönn växer i ädellövskogar på frisk, mullrik mark. Den bildar inga större bestånd, man ser mest enstaka spridda träd i skogen. Skogslönn växer också i ek-hassellundar, rikare tallskogar och blandskogar. Även vägrenar, åkerkanter och någon gång ruderatmiljöer kan utgöra växtplatser. Ibland planteras skogslönn i alléer längs vägar eller som gårdsträd och kan därifrån sprida sig ut i landskapet.
Skogslönn har expanderat jämfört med Sterner (1938) och återfinns idag i samtliga socknar. Den har varit så framgångsrik att den till viss del även erövrat det skogfattiga sydöstra Öland. På Stora Alvaret har den få fynd, främst från några skogsdungar. Skogslönn har gynnats av den tilltagande förbuskning och beskogning som skett av landskapet samt minskad konkurrens från döende ask- och almbestånd. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).
Gammal och kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i området ofta planterad. Tidigt belagd Högsrum: Ekerum, skogsängar spontan C. A. M. Lindman 1889 (S) conf. H. Lippold 1968.
Utbredning
Funnen i 76 rutor = 80 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Löt, Egby, Sandby, Stenåsa, Mörbylånga, Hulterstad, Smedby, Segerstad, Gräsgård, Ventlinge och Ås).
Sterner 1938 funnen i 30 rutor = 32 %; spridd = 21 socknar; Sterner 1986 spridd = 22 socknar (nyfynd Bredsättra).
Förändring: Något ökande + (framöver ökande ++).

