Hästkastanj härstammar från Albanien och norra Grekland. Den planteras ofta som gårdsträd och i vägkanter. När kastanjerna kastas på högar med trädgårdsavfall är det vanligt att fröna gror och bildar småplantor. Vid ett par tillfällen har träd som mäter ca fem meter noterats i skogsmiljöer. De flesta aktuella fynd är gjorda i ruderatmiljöer som på utkast och jordhögar. Hästkastanj kan också vara kvarstående på ödetomter men är även funnen på åkerholmar, i vägkanter samt tall- eller blandskogar.

Under inventeringen är hästkastanj noterad i samtliga socknar. Fynden är fördelade över större delen av ön, främst nära tätorter och större byar. I odling förekommer också rödblommig hästkastanj A. carnea som är hybriden mellan hästkastanj och amerikansk hästkastanj A. pavia. Eftersom det är svårt att skilja den från hästkastanj om blommor saknas, vilket det gör på småplantor, kan möjligen något av fynden i stället vara detta taxon.

Som skadegörare på hästkastanj förekommer kastanjemal Cameraria ohridella, en minerare som bildar blåsminor på bladen. Den noterades 2003 för första gången i Sverige. Angreppen sätter ner trädets kondition men det är oklart hur allvarlig skadeverkningarna blir. Senare under växtsäsongen kan svampen Guignardia aesculi angripa och ge bladbränna som visar sig som bruna fläckar på bladen (https://djur.jordbruksverket.se). Än mer allvarligt är att man i Nederländerna upptäckt sjukdomen bloedingsziekte som orsakas av bakterien Pseudomonas syringae. Stammar och grenar på hästkastanj får rostbruna fläckar som övergår i blödande sår vilket medför att trädet helt eller delvis dör. Nyligen är denna kastanjeblödarsjuka även konstaterad i Sverige (Fogelström 2014).

Kulturflykting, bofast.