Surkörsbär har troligen uppstått i sydöstra Europa och sydvästra Asien. Arten har odlats länge i vårt land och anges som förvildad på Öland redan av Sjöstrand (1863). Surkörsbär sprids sällan med frön men bildar rikligt med rotskott; den påträffas därför främst som kvarstående på ödetomter eller spridd till vägkanter och åkerrenar nära bebyggelse. En del förekomster är noterade i glesare tallskogar dit den troligen kommit spridd genom fåglar. Surkörsbär kan någon gång växa på utkast eller i betesmarker. Rikard Sterner noterade den vid ett tillfälle i karst (Gettlinge alvar 1934), aktuella noteringar från karster saknas.

Surkörsbär har en ojämn utbredning på Öland och saknas nästan helt på den sydöstra delen. Vanligast idag är surkörsbär på västra Öland nära de större tätorterna, från Borgholm och söderut till Degerhamn, S. Möckleby sn. Även norrut i trakterna av Löttorp, Högby sn, finns en del fynd. Surkörsbär har haft en tydlig expansion på Öland; kanske är den inte ännu avslutad?

Kulturflykting, bofast.