fältvedel
Oxytropis campestris
Mer information om arten

I Europa har fältvedel en disjunkt utbredning och förekommer i bergsområdena från Frankrike till Balkan. Österut mot Ryssland ersätts den med underarten ryssvedel subsp. sordida (Hultén & Fries 1986). I Norden förekommer fätvedel i Sverige, Norge och Finland men med olika underarter (se nedan). I Sverige är fältvedel vanlig över stora delar av Öland medan den är sällsynt i Småland där den främst växer i trakterna runt Hultsfred och Vetlanda. Dessutom finns enstaka lokaler i Västergötland och på Gotland.

Fältvedel är en karaktärsväxt för Ölands kalkrika, stäppartade och betade torrängar. Den växer även i sprickrik hällmark och på sandgräshedar nära havet. I fuktängar kan den hittas uppe på tuvorna. Även ruderatmiljöer som gamla sand- och grustag hyser ibland tillfälliga förekomster. Sällsynt är fältvedel funnen i grusalvar och karster.

Fältvedel växer främst på Stora Alvaret och övriga småalvar. Söder om Borgholm saknas arten helt väster om landborgen, ett utbredningsmönster man känner igen från andra kalkgynnade arter. Östra sjömarken erbjuder lämpliga miljöer på sandiga, gamla strandvallar. Inom Mittlandet kan den hittas på de småalvar som är insprängda i skogen. Fältvedel är vanlig längs den västra stenkusten men saknas i kalkfattiga områden som barrskogarna i Böda och sandiga isälvsavlagringar vid Köping tall och Rälla tall, Köping respektive Högsrum sn. Fältvedel förefaller ha ungefär samma utbredning på dagens Öland som i Sterner (1938) men bedöms ändå ha minskat något då kvalitén på dess favorithabitat har försämrats. För växtens fortlevnad är det viktigt att Ölands naturbetesmarker fortsätter att hävdas och att inga näringsämnen tillförs dem. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Typexemplaret för fältvedel är valt från Linnéherbariet (Jonsell & Jarvis 2002) men det är inte säkert känt var Linné insamlade fältvedel till sitt herbarium (se dock primärfynd ovan).

På Öland finns endast underarten vanlig fältvedel subsp. campestris. I västra Norge förekommer skredvedel subsp. scotica mycket sällsynt och i Finland och Nordnorge ryssvedel subsp. sordida. Den sistnämnda har blommor som oftast går åt blåviolett. Detta kan man även se hos fältvedel på Öland där plantor med rosa–blåvioletta blommor noterats vid ett 10-tal tillfällen. Fältvedel är en växt som går att artbestämma med hörseln. Promenerar man under sensommaren över en öländsk torräng och de uppåtriktade fruktskidorna torkat uppstår ett helt typiskt rasslande läte när fötterna stryker förbi dem vilket gör att man uppmärksammar arten. Detta ljudfenomen noterade även Göran Wahlenberg under sin resa på Öland (Wahlenberg 1821).

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Linnæus (1741). Primärfynd (även för Sverige) gjordes av Linné 2 juni 1741 väster om Räpplinge kyrka. "Astragalus campestris minimus, är en liten, men mycket sällsynt växt i världen. På själva lantborgen inåt alvaren gentemot Räpplinge kyrka funno vi allra först denna växt, som sedermera förekom på några ställen av alvaren." (Linnæus 1745). Fältvedel växer än idag på flera ställen i området nära Räpplinge kyrka på betade, kalkrika torrängar. Tidigt belagd Öland: A. Ahlqvist 1813 (UPS).

Utbredning

Funnen i 70 rutor = 74 %; allmän = 32 socknar.
Sterner 1938 funnen i 59 rutor = 62 %; allmän = 32 socknar (Egby 0).

Förändring: Något minskande -

karta
histkartasterner38