Duvvicker växer ofta i betade, helst lite sandiga torrängar där betesdjuren skapat luckor i växttäcket. Den är även frekvent noterad som åkerogräs och i diverse ruderatmiljöer (gamla sandtag, tippade jordhögar och stenbrott). Ibland förekommer duvvicker i vägkanter och glesare skogar, gärna tallskogar på sand. Vid ett tillfälle är den funnen i en karstspricka långt ute på Stora Alvaret.
Duvvicker är en vanlig växt på Öland men med något glesare förekomsterna på Stora Alvaret och sydöstra delen av Öland. Längs kusten växer den både på sandstränder, klapperstensvallar men främst på strandnära sandgräshedar. Duvvicker är en växt som håller ställningen på Öland och den är fortfarande vanlig som åkerogräs, speciellt i trädesåkrar kan den vara ymnig.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på åkrar och fält här och där. Tidigt belagd Borgholm: W. Stenhammar 1853 (LD).
Utbredning
Funnen i 82 rutor = 86 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad i 31 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0