Gökblomster växer på fuktig–våt, humusrik mark som gärna får vara påverkad av källflöden. Vanliga växtmiljöer är betade fuktängar samt svagt hävdade högörtängar; ibland ligger växtlokalerna påfallande nära havet. Gökblomster växer även i alsumpskogar, fuktiga ädellövskogar och lövskogskärr. På några ställen är den funnen i källflöden vid västra landborgen. Sällsynt är den även sedd i slåtterängar, längs kanaler, vid vattenhål, i fuktiga åkerkanter och trädor samt ruderatmiljöer.

Gökblomster växer spritt på Öland med tyngdpunkt på den västra delen, från Räpplinge sn och söderut till Mörbylånga. På Stora Alvaret saknas den frånsett några fynd vid alvarbyar som Ekelunda, Gösslunda och Lunda (Sandby, Hulterstad respektive Kastlösa sn). Gökblomster har minskat sedan Sterner (1938), speciellt längs västra landborgen där den förr hade goda förekomster. Utdikningar och uppodling av fuktiga ängsmarker har minskat dess möjliga växtlokaler. Även upphörd hävd med åtföljande igenväxning har varit ogynnsamt för gökblomster. Några än idag rika lokaler kan nämnas som längst ner i söder vid Ottenby lund, Ås sn, där den växer i fuktiga slåtterängar och betade friskängar. Även i Halltorps hage, Högsrum sn, finns goda förekomster i fuktiga ädellövskogar och skogskärr. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

På Öland är endast vanligt gökblomster subsp. flos-cuculi känt. Gökblomster har blommor som normalt är tvåkönade men det förekommer även mindre blommor som fungerar som han- eller honblommor. Vid ett tillfälle är en planta med vita blommor noterad.

Gammal, bofast.