Gaffelglim inkom till Sverige under andra hälften av 1800-talet med orent klöverfrö från östra Tyskland och Ryssland. Växten var i mångt och mycket beroende av en fortsatt import med frövaror eftersom dess frö sällan hann mogna innan klöverfälten slogs av (Witte 1912). Mest uthållig förefaller den ha varit i Östergötland men numera är den tillfällig och knappast årlig i landet.

Efter primärfyndet på Öland 1893 finns sammantaget ett 50-tal fynd från följande socknar: Böda, Högby, Källa, Borgholm, Räpplinge, Gärdslösa, Högsrum, Långlöt, Glömminge, Runsten, Algutsrum, Gårdby, Torslunda, Vickleby, Resmo, Stenåsa, Mörbylånga, Kastlösa, Smedby, S. Möckleby och Ventlinge. Som synes var växten väl spridd över större delen av Öland, majoriteten av fynden är gjorda mellan åren 1900–1940. Efter 2:a världskriget upphörde i stort sett importen av förorenat klöverfrö. Gaffelglim är förutom i åkrar även noterad på trädor och i vägkanter. Inga rapporter finns från inventeringen, senaste fynd på Öland gjordes 1965 i Högby sn.

Från Öland är endast vanlig gaffelglim subsp. dichotoma känd.

Inkommen kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.