Grodmöja växer i små, ofta tillfälliga vattensamlingar som alvarvätar, kalkfuktängar, agkärr, mindre stenbrott, vattenhål och diken. Det kan räcka med ett fuktigt traktorspår eller en kreatursstig för att grodmöja ska klara att växa. Många lokaler är tydligt kalkpåverkade och ofta torkar de ut helt en period under sommaren. På några ställen ses grodmöja på havsstränder nära sötvattensutflöden.
Grodmöja är vanlig på Öland främst på Stora Alvaret, i östra sjömarken och delar av Mittlandet. En skillnad mot släktingen vattenmöja R. aquatilis är att grodmöja är vanlig längs västra stenkusten. I västra kustskogen är fynden få liksom i Bödas barrskogar. Grodmöja förefaller klara sig väl på dagens Öland. I Sterner (1938) särskildes inte grodmöja från vattenmöja R. aquatilis utan de redovisades tillsammans under R. paucistamineus.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belägg som är granskat Kastlösa: på alvarets torraste ställen vid Kastlösa C. A. Westerlund 1857 (OHN) conf. UBA 2020.
Utbredning
Funnen i 70 rutor = 74 %; allmän = 32 socknar (Glömminge 0).
Sterner 1938 ej urskild; Sterner 1986 "allmän" utan närmare uppgifter
Förändring: Oförändrad ± 0
