Väddklint växer solöppet på torr, gärna kalkpåverkad, grusig och något näringsrik mark. Den är vanlig i vägrenar, åkerkanter samt betade sandgräshedar och buskrika torrängar. Gamla sandtag, tippade grushögar, sandstränder och glesa tallskogar är andra växtställen.
Väddklint är en vanlig växt på Öland främst utmed alla vägar. Den saknas på Stora Alvaret förutom i enstaka horvor och utmed de vägar som korsar från väster till öster. På kartbilden ser man tydligt alvarvägarna Resmo–Stenåsa och Bårby–Alby. I östra sjömarken ligger fynden lite glesare.
Såvitt känt förekommer endast underarten subsp. scabiosa på Öland. Plantor med vita eller ljusrosa blommor förekommer ibland.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 då väddklint är en av de växter han denna dag noterar i Björnhovda änggärde nära Färjestaden (Linnæus 1745). Även idag växer väddklint på flera ställen nära Björnhovda men änget är sedan länge uppodlat. Tidigt belagd Vickleby: Einar Wahlgren 1887 (OHN).
Utbredning
Funnen i 85 rutor = 89 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 28 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0
