Åkersyska anses ursprunglig i västra Medelhavsområdet och har via jordbruket inkommit till Sverige. Fynd under 2000-talet finns främst från Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge. Åkersyska vill helst ha lättare, sandiga jordar men kan ibland ses på något lerhaltig mark. På Öland är den mycket sällsynt förekommande i åkrar. Liksom andra åkerogräs missgynnas åkersyska av ogräsbekämpning och om grödan växer alltför tätt. Arten är vårgroende och föredrar därför vårsådda grödor.

Åkersyska är mycket ovanlig på Öland och sågs av Rikard Sterner endast på en lokal i Högsrum sn. Lars Rodenborg fann växten 1960 vid Albrunna, S. Möckleby sn. Den återfanns på lokalen 1999 och har sedan dess varit årsviss men fåtalig. Beroende på hur åkrarna utnyttjas riskerar den lilla förekomsten att försvinna från Öland. Andra ovanliga åkerogräs på lokalen vid Albrunna är småtörel Euphorbia exigua, spjutsporre Kickxia elatine, nattglim Silene noctiflora och blåblommig rödmire Lysimachia arvensis.

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.