Rysk blåstjärna härstammar från östra Europa och vidare bort mot Kaukasus och norra Iran. Den är en populär vårblommande lökväxt som är härdig långt norrut, till växtzon VI. Blomningen sker med en topp andra veckan i april och är utdragen i tiden. Rysk blåstjärna har förekommit i odling sedan slutet av 1800-talet och är fortfarande vanlig i dagens trädgårdar. Den förvildas lätt och kan bilda stora bestånd främst i vägkanter nära trädgårdar samt i annan kulturpåverkad gräsmark. Men den är även vanlig i betesmarker, busksnår, glesare lövskogar och förstås som utkast och i ruderatmiljöer.

Dagens "blåa band" av rysk blåstjärna utmed östra och västra landsvägen förefaller vara av senare datum, först under 1980-talet tog expansionen ordentlig fart (Björn Folkesson muntlig uppgift). Idag finns växten förvildad i alla socknar men saknas på Stora Alvaret och i östra sjömarken. På ett ställe växer den i ett stenbrott som gränsar till alvarmarken men har inte tagit klivet längre ut på alvaret. Rysk blåstjärna bedöms vara bofast på Öland.

Blommorna sitter tillsammans i en klase, är mörkblåa, huvlika och hängande; sällsynt kan vitblommiga exemplar påträffas.

Kulturflykting, bofast.