Fårtunga härstammar från östra Medelhavsområdet och Kaukasus. Den har tidigt inkommit till vårt land genom sädesodlingar och spridit sig vidare ut i landskapet. Fårtunga växer gärna i sandiga åkerkanter. Ruderatmiljöer är också vanliga växtplatser såsom jordhögar, bullervallar, dammkanter och gamla sandtag. Sällsynt är fårtunga funnen i gårdsmiljöer där den kan hitta lämpliga miljöer på grusplaner och i trädgårdsland. Vid några enstaka tillfällen är den noterad i betesmarker och vägkanter.

Fårtunga är fortfarande spridd på Öland men bedöms ha minskat tydligt jämfört med Sterner (1938). Förekomsterna i sandiga åkrar har gått tillbaka eftersom dessa åkermiljöer övergetts och därmed växer igen; ibland har de planterats med tall. I bästa fall har de omförts till betesmarker där fårtunga kan hålla sig kvar. På sydöstra Öland, från Stenåsa sn och söderut till Segerstad, saknas fårtunga nästan helt. Man ser denna utbredningslucka även för andra växter som är knutna till sandiga marker. På Stora Alvaret är den obefintlig. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

På Öland är endast vanlig fårtunga subsp. arvensis känd. Växten är ettårig och kan gro på hösten eller våren. Fårtunga är mycket strävhårig och de hårda men sköra borsten kan vid beröring brytas av och penetrera huden.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.