Gles igelknopp växer i sötvatten på dyigt underlag i ganska näringspåverkat sötvatten. Den är tydligt kulturgynnad och förekommer i diken, kanaler, dammar och grävda vattenhål. Gles igelknopp växer även i betade kärr och fuktängar samt vid större alvarvätar.
Gles igelknopp är idag vanligast inom Mittlandet. De lokaler som redovisas i Sterner (1938) utmed västra sidan av Öland är idag borta. Även på östra sidan har lokaler försvunnit förutom i området vid Hulterstad där tillskapandet av ett dämme med våtmark gör att arten kan fortleva. På de nordligaste delarna av Öland är gles igelknopp möjligen något mer frekvent idag jämfört med tidigare; Rikard Sterner noterade den exempelvis aldrig från Böda sn. Gles igelknopp hade sin höjdpunkt strax efter de stora utdikningarna i början av 1900-talet när den kunde finna lämpliga växtställen i kanaler, diken och kärr. Sammantaget har en viss nedgång skett jämfört med tidigare inventering och den viktigaste orsaken är torrläggningen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "på blöta ställen tämligen allmän". Tidigt belagd N. Möckleby: Hugo Holmström 1886 (OHN).
Utbredning
Funnen i 33 rutor = 35 %; spridd = 22 socknar (ej återfunnen Föra, Räpplinge, Gärdslösa, Långlöt, Glömminge, Resmo och Ås; nyfynd Böda och Gräsgård).
Sterner 1938 funnen i 38 rutor = 40 %; tämligen allmän = 27 socknar.
Förändring: Minskande --

