Fjällgröe växer på alvarmark på Öland, Gotland, i Västergötland (Falbygden) och vårt grannland Estland. För övrigt är den som namnet antyder nordlig i sin utbredning men förekommer i övriga Götaland främst på hällmarker i Bohuslän och är ibland inkommen med gräsfröblandningar.

Fjällgröe växer på kalkrik mark som snabbt torkar ut under vår och försommar. Den är en karaktärsart på alvarmark där den växer i tunt vittringsgrus, på mosskuddar eller i kalkstenshällens sprickor. Den kan även växa i alvarvätar, karster och på uppfrysningsmark i så kallat grusalvar. Som följeväxter ses ofta alvargräslök Allium schoenoprasum var. alvarense och vit fetknopp Sedum album. Ibland är fjällgröe funnen på klapperstensvallar, i gamla stenbrott samt kalkrika torrängar med slitet växttäcke.

Utbredningen följer i stort Ölands alvarmarker och fjällgröe är vanlig över hela Stora Alvaret. På östra sjömarken växer den i insprängda, små alvarpartier där kalkhällen går i dagen. Även de nordliga småalvaren, som Långalvaret i Böda sn och Mensalvaret i Högby sn, har mindre förekomster av fjällgröe. Längs västra kusten från Alböke sn och norrut till Horns udde, Högby sn, växer fjällgröe på klapperstensvallar, i gamla stenbrott och glesare torrängar. Den är förvånansvärt stabil i sin utbredning och hittas idag i princip i samma socknar där Sterner noterade den på 1930-talet.

Fjällgröe är ett av få öländska gräs som har lite kändisstatus beroende på att varje alvarciceron värd namnet måste peka ut växten och berätta att den är en relikt från den senaste istiden. Torrsommaren 2018 gick hårt åt fjällgröe som följande år saknades över delar av Stora Alvaret men den kom delvis tillbaka redan under 2021.

Gammal, bofast.