Vitnoppa är spridd i varmare trakter över en stor del av världen. I Sverige har den, förutom på Öland, främst förekommit i Skåne, västra Blekinge, östra Småland och Bohuslän. Den ansågs utdöd i Sverige när den 2003 dök upp i Bohuslän på en grusplan som användes för uppställning av bilar.
Vitnoppa växte förr som ogräs på näringsrik, öppen mark i fuktiga bygator. Det svenska primärfyndet gjordes på Öland (se ovan). Abraham Ahlqvist skriver (1821) om vitnoppa vid Björnhovda by "nog allment vid husen och stenmurar." Men redan under 1900-talet hade fynden av vitnoppa tunnat ut och Rikard Sterner själv fick aldrig se växten. De flesta fynd gjordes på mellersta Öland och vitnoppa är noterad i socknarna Bredsättra, Glömminge, Algutsrum, Torslunda, Sandby, Vickleby och Stenåsa med flest fynd i Torslunda.
Gammal kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad (svenskt primärfynd): Liljeblad (1792) "v. på Öland". Tidigt belagd Öland: A. Ahlqvist 1813 (UPS). Belägg finns också av Liljeblad i (UPS) men tyvärr utan årtal.
Utbredning
Sterner 1938 sällsynt = 6 socknar (fyndet ovan i Sandby var okänt av Sterner).
Lokaler
Senast sedd:
Vickleby: Stora Frö väster, sandbacke nära stranden O. Selling 1935.
Tidigare ej publicerad lokal/socken:
Sandby: Th. Rydén 1924 (S).