Sankt Pers nycklar växer på torr–frisk, ganska kalkrik mark som är ohävdad–måttligt hävdad. Den klarar att växa helt öppet i betade alvartorrängar där den ofta delar växtplats med ängshavre Helictochloa pratensis. Tokfuktängar, tuviga friskängar och sandgräshedar är andra växtplatser. Sankt Pers nycklar är funnen i extrema miljöer som på klapperstensvallar, i karstsprickor och grusalvarets uppfrysningsmark. Även vägrenar och åkerkanter kan hysa orkidén. Men Sankt Pers nycklar ses också på skuggiga växtplatser som hässlen (ibland betade), trädbärande slåtterängar, ädellövskogar och dungar med björk eller tall. Orkidén gynnas när försiktiga röjningar skett.

Sankt Pers nycklar är troligen Ölands vanligaste orkidé. Eftersom den kan växa i många olika miljöer och även står ut med ett visst mått av igenväxning klarar den sig väl i dagens landskap. Endast de kalkfattiga barrskogarna längst uppe i norr i Böda Ekopark saknar fynd.

Sankt Pers nycklar varierar mycket i utseende, från lågväxta plantor till rejält storvuxna exemplar. Ibland har bladen tydliga, mörka fläckar och blommorna kan vara helvita eller ljusrosa. Även formen på den enskilda blomman varierar. Förr när det var tillåtet att plocka orkidéer hände det att en bukett med Sankt Pers nycklar hamnade på köksbordet. Ofta åkte den snabbt ut eftersom de flesta plantor luktar illa, som katturin; de kallades därför på Öland "kattapissablomma". Ibland är doften angenäm som vanilj. Liksom andra tidigblommande orkidéer lockas besökande insekter förgäves till de färggranna blommorna, någon nektar bjuder inte orkidén på.

Gammal, bofast.