Åkertistel är troligen ursprunglig på sandiga–grusiga havsstränder där den gärna växer på driftvallen. Vanligast idag är växtmiljöer betecknade som ruderatmark exempelvis jordhögar, bevattningsdammar, stentippar, grusplaner mm. I röjda betesmarker liksom på hyggen dyker växten ofta upp. Åkertistel är även idag ett vanligt åkerogräs och kan förekomma rikligt på trädor. Den har en bred ekologisk nisch och växer på gårdsplaner, i vägkanter, tuviga friskängar och tallskogar så länge de erbjuder öppen och näringsrik jord. På alvaret ses miniatyrplantor av åkertistel i vittringsgrus, ibland även i tunn alvarmo.

Åkertistel är väl spridd i landskapet. Eftersom den även klarar att växa på alvarmark och havsstränder har den inga direkta utbredningsluckor.

Åkertistel varierar en hel del i utseende vilket föranlett att den ibland delats in i varieteter. Om detta kan man läsa i Aulin (1912) som skriver. "Cirsium arvense (L.) Scop. I alla möjliga former, från obeväpnad gråluden v. incanum Fisch., Resmo nära kyrkan, till alldeles grön, tornig v. horridum Wim. på stränderna."

Vanlig åkertistel var. arvense är måttligt taggig och med gröna bladundersidor. Grå åkertistel var. incanum kännetecknas av att bladundersidan är tätt filthårig och bladen saknar i princip taggar. Från inventeringen finns lika många fynd av båda varieteterna. Martistel var. maritimum växer på havsstränder, den har påtagligt taggiga plantor med kala blad. Knappt 1/3 av de aktuella fynden är bestämda till varietet. Ibland ses plantor med vita blommor och helbräddade blad, det är noterat vid några tillfällen. Åkertistel är ofta tvåbyggare där honplantor har något långsträckta blomkorgar med ljusviolett färg. Hanplantor har rundare blomkorgar med mörkare blomfärg med dragning åt rött.

Gammal, bofast.