Bergnepeta är en perenn prydnadsväxt som härstammar från Kaukasus och norra Iran. Den sprider sig lätt genom utkast och förökar sig även med frön men vill ha lättare jordar i varma lägen för att utvecklas optimalt. Växtmiljöerna är vanligen ruderatlika såsom jordhögar, stentippar, avfallsanläggningar, gamla stenbrott, brännplatser och trottoarkanter. Den är sällsynt funnen i åkerkanter, grusiga vägkanter och på alvarmark.

Bergnepeta gynnas av det öländska klimatet och jordmånen. På några lokaler har den rapporterats från alvarmarker där den möjligen kan bli långlivad som vid Långalvaret, Böda sn. Nära den gamla Ytongdammen i Grönhögen, Ventlinge sn, har den funnits sedan drygt 40 år men troligen har viss påspädning skett med nytt plantmaterial. Eftersom bergnepeta sprider sig med frö och även ses på alvarmark bedöms den som bofast på Öland.

Bergnepeta förväxlas ibland med kantnepeta N. × faassenii. Bladbasen hos bergnepeta är hjärtlik och bladtänderna är rundade och trubbiga. Vissa plantor har ett krypande växtsätt medan andra är upprätta och kan bli 50 cm höga. Hos kantnepeta är bladbasen killik och bladtänderna vassa. Alla plantor har en upprätt stjälk och växten kan bli 60 cm hög. Bergnepeta är variabel och vissa kultivarer har drag av blånepeta N. grandiflora. Liksom släktingen kattmynta N. cataria utövar bergnepeta en lockelse på katter som gärna tuggar i sig plantorna och rullar sig i dem för att överföra den förföriska doften på sig själva.

Kulturflykting, bofast.