Hybriden är under inventeringen funnen längs järnvägsvallen mellan Penåsa och Skärlöv där Rikard Sterner också noterade den.

Smällglim Silene vulgaris och alvarglim S. uniflora subsp. petraea är närbesläktade och interfertila (Andersson m.fl. 2008). Man kan då befara att den endemiska alvarglimmen, som förekommer i små och isolerade populationer, är hotad av "genetisk assimilering" av ogräsinkomlingen smällglim – vilken förekommer i mycket stora populationer längs vägrenar kring hela Stora Alvaret.

Det finns bevis på ett pågående genflöde mellan smällglim och alvarglim (Runyeon & Prentice 1996). Hybridpopulationer ("svärmar") kan hittas där ruderatmark finns intill den extremt froströrda alvarmarken där alvarglim växer (Runyeon-Lager & Prentice 2000). Ett exempel är den markstörning som blev resultatet i samband med omvandlingen av den gamla banvallen mellan Penåsa och Skärlöv till cykelväg i slutet av 1980-talet. Arbetet förde samman smällglim och alvarglim vilket resulterade i stora hybridsvärmar (Runyeon-Lager & Prentice 2000). Genetiska studier visar att genvarianter som är karakteristiska för smällglim kan förekomma i mycket låga frekvenser i populationer av alvarglim långt ute på alvarmarker där man också kan träffa på enstaka plantor med intermediär morfologi.

Men trots episoder av hybridisering och återkorsning verkar det inte finnas en stor risk att alvarglim kommer att assimileras av smällglim. Arterna växer i olika miljöer och alvarglim är anpassad till de mest extrema alvarmarkerna som karakteriseras av torrperioder sommartid och froströrelser under vintern. Dessutom har smällglim en kort men intensiv blomningstopp i juni medan alvarglim blommar glest från juni till oktober (Pettersson 1994). Kapslarna från de flesta plantor av alvarglim som pollineras under smällglims blomningstopp äts upp av larverna av nattflyn i släktet Hadena och eventuella hybridfrön rensas bort. Sammantaget har frön av alvarglim producerade senare under säsongen en låg sannolikhet att vara resultat av hybridisering.

Det finns en även starkare mekanism som håller isär alvar- och smällglim. Genetiska experiment visar att groningsbeteendet hos artparet nedärvs via fadern (Andersson, Månsby & Prentice 2008). Frön av smällglim gror inom några dagar efter att de har blötlagts; det gäller att snabbt ta plats i luckorna i ruderatvegetationen. I kontrast har frön av alvarglim ett komplext groningsbeteende och groningen triggas inte bara av lite eller kortvarig fukt; gror man efter en regnskur på alvaret kan man vara säker på att det är snustorrt några dagar senare (Andersson, Månsby & Prentice 2008). Fröna faller nära moderplantan och avkomman kommer att växa upp i moderns livsmiljö. Snabbgroende hybridfröplantor med smällglim som fadern tar stora risker i alvarglimens miljö och chansen för överlevnad är liten. Å andra sidan är hybridfrön med alvarglim som fader allt för långsamma för att överhuvudtaget hinna gro i den miljö där smällglim växer. Här gäller det att passa på tillfället när regnskuren faller för att snabbt gro och växa upp innan växttäcket sluter sig.

Spontant uppkommen hybrid, bofast.