Äkta vätfibbla är endemisk för Öland och Gotland. Den växer solöppet på vinterblöt, kalkrik mark som ofta är hävdad genom bete. Som namnet antyder växer den i kanten av vätar men än oftare i grusalvar som i stort saknar annan vegetation; i den sistnämnda miljön ofta tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Andra följeväxter är slankstarr Carex flacca, fårsvingel Festuca ovina och bågsvingel Festuca rubra subsp. oelandica. Ibland är äkta vätfibbla funnen i fuktängar med ölandstok där den växer mellan tuvorna direkt i kalkgyttjan. Periodvis fuktiga karstsprickor, gamla stenbrott och sprickrika kalkstensplatåer uppges också som växtmiljöer. Vid ett tillfälle vardera är den funnen på kanten av en nyligen grävd bevattningsdamm respektive en vägren.

Äkta vätfibbla är vanlig över hela Stora Alvaret där lämpliga miljöer erbjuds men med ytterst få fynd för övrigt. Det förefaller som småalvaren norrut på ön inte passar växten optimalt. Den typ av uppfrysningsmark med ölandssolvända där den främst förekommer ses sällan utanför Stora Alvaret. Eftersom taxonomin skiftat över tid är det svårt att dra några slutsatser om utbredningsmönstret ändrats. På Stora Alvaret är inte äkta vätfibbla hotad men möjligen har den försvunnit från en del av småalvaren när betet upphört. Rikard Sterner noterade äkta vätfibbla 1922 på uppfrysningsmark vid Byerums alvar, Böda sn (belägg i UPS); där är den inte återfunnen.

Från den närstående blåfibbla P. cymosa subsp. praealta skiljs vätfibbla på att vara mer kortväxt (< 35 cm), med färre blommor (< 10) och holkfjäll i princip utan stjärnhår. Kantblommorna är aldrig grönspetsade. Blåfibbla är högväxt (30–80 cm), med fler blommor i flocken (7–20) och holkfjäll som är mer eller mindre stjärnhåriga. I knoppstadiet har kantblommorna en grön spets. Någon säker uppgift om blåfibbla föreligger inte från Öland. På Gotland finns ganska sällsynt båda varieteterna av blåfibbla: äkta blåfibbla var. praealta främst vid vätar och revig blåfibbla var. bauhinii på kulturpåverkade lokaler som utdikade träsk (Johansson m.fl. 2016).

Gammal, bofast.