Strimsporre härstammar från de södra delarna av Europa. Till Kalmar kom den runt 1870-talet, troligen som barlast eller förorening av utsäde. Därifrån tog den sig till Öland via ett språng över Kalmarsund. Järnvägen på Öland byggdes i början av 1900-talet och första sträckan Färjestaden till Borgholm invigdes 1909. Men först när järnvägen lades ner 1961 kunde strimsporre plötsligt expandera längs övergivna banvallar och vidare ut i vägkanter och skräpmarker. Som kuriosum kan nämnas att strimsporre ännu växer vid Ölands enda kvarvarande järnväg, museijärnvägen mellan Fagerrör och Trollskogen, Böda sn. Primärfynden vid Vedby och Vedborms träsk har däremot troligen sitt ursprung i de utdikningsprojekt som genomfördes där under slutet av 1800-talet.

Strimsporre växer på torr, grusig eller sandig mark. Idag återfinns den främst i diverse ruderatmarker som jord- och stentippar. Ibland växer den i vägkanter, gamla banvallar, sandtag, glesa tallskogar, åkrar och hamnområden. Till skillnad från gulsporre L. vulgaris och mellansporre L. repens × vulgaris är den sällan funnen på klapperstensvallar vid havet.

Utbredningen är ganska likartad jämfört med kartan i Sterner (1986) men med fler fynd i Torslunda och Algutsrum sn. Detta avspeglar en högre inventeringsaktivitet. Från Rälla-området, Högsrum sn, där tidigare fynd saknades har nya lokaler noterats. Däremot är fynden ännu få norr om Borgholm där en viss minskning kan anas. Jämfört med Sterner (1986) ses en antydd minskning i statistiska analyser (Frescalo); vår bedömning är att strimsporre är ungefär oförändrad.

Ibland kan strimsporre ha mörkt lila blommor vilket är noterat vid ett tillfälle.

Inkommen, bofast.