Grusstarr är vanlig på torr–frisk och sandig mark. På Öland ses arten ofta på sandgräshedar nära havet, ställen där den troligen är ursprunglig. Idag växer den främst i kulturmarker som vägrenar, utmed diken, åkerkanter, gamla sand- och grustag, trädgårdsland, grusplaner samt ruderatmark med tippade jord- och sandhögar. Grusstarr ses också i betade torr- och friskängar, gärna utmed kreatursstigar eller i spåren efter röjningar. Sällsynt är den funnen i slåtterängar. I Småland är den ofta funnen vid stationsområden och banvallar (Edqvist & Karlsson 2007). Sterner fann grusstarr endast vid ett tillfälle i anslutning till den dåvarande järnvägen (Sterners liggare).
Grusstarr är väl spridd över hela Öland förutom på Stora Alvaret där den är sällsynt. Inga hot föreligger mot arten som väl förmår att utnyttja olika miljöer i dagens landskap.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: vid vägar och i åkerkanter sällsynt. Tidigt belagd Runsten: Lopperstad C. A. Westerlund 1851 (S). Idag är grusstarr funnen på flera ställen i den betade sjömarken öster om Lopperstad.
Utbredning
Funnen i 80 rutor = 84 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allmän = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Påtagligt högväxta exemplar av grusstarr:
Källa: Nyby, fuktig igenväxande mark 633435 157011 BEk 2011 "Plantorna var drygt 80 cm höga och de sterila bladskotten var 70 cm, med tydligt rännformade blad. Honaxen var långa och täta, 4–7 cm. I övrigt hade de grusstarrens karaktärer, håriga på blad, bladslidor och utrikler. I området växte också normala grusstarr" utrikel = fruktgömmet som omger själva frukten hos starrar. Kastlösa: Parteby alvar, tokfuktäng 625621 153929 UBA & TGn 2018 "80 cm hög!".