Knölsmörblomma är vanlig i betade alvartorrängar och sandgräshedar, åkerkanter, gamla horvor, vägrenar och ruderatmiljöer (sandtag och stentippar). Den kan även växa på grusplaner, i torra gräsmattor, klapperstensvallar vid havet, glesare hässlen och sällsynt i grusalvar. Knölsmörblomma gynnas av bete och om marken är kalkpåverkad.
Knölsmörblomma är en mycket vanlig växt och förekommer över hela Öland. Endast områden med kalkfattig barrskog är i det närmaste tomma på fynd.
Knölsmörblomma kan liksom andra ranunkelväxter ibland ha fyllda blommor, detta är noterat vid en handfull tillfällen under inventeringen. Knölsmörblomma är väl anpassad för att växa på sina ofta mycket torra lokaler. Den blommar tidigt och samlar upp näring i den lökformade basen. När sommaren kommer vissnarde ovanjordiska delarna snabbt bort ochväxten fortlever underjordiskt.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då knölsmörblomma är en av de arter som han noterar sin första dag på Öland när han landstigit vid Färjestaden. Han jämför utseendet med smörblomma R. acris och konstaterar att knölsmörblomma "var tämmelig luden. Dess blomskaft voro femkantige och blomfodret alldeles tillbakaböjt." Idag hittar man knölsmörblomma i närområdets vägkanter och gräsmattor. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden E. Wahlgren "f. floribus plenis" 1890 (LD).
Utbredning
Funnen i 86 rutor = 90 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 25 socknar, inga fynd norr om Alböke).
Förändring: Oförändrad ± 0