Korndådra växer främst som åkerogräs i grödor med ärtor, bönor, korn, havre eller råg; sällsynt är den funnen i fodermajs. Växten ses ibland på trädor och någon gång i ruderatmiljöer såsom nyanlagd vägslänt med rabatt, grusplan vid vindkraftverk och jordbrukstippar.

Korndådra har aldrig varit allmän på Öland och inte ens Sterner (1938) noterade den i alla socknar; redan då var den vanligast inom Mittlandet. Korndådra har minskat kraftigt under de senaste två decennierna. Idag är växten årsviss endast i allmogeåkrar vid Karum, Högsrum sn. För övrigt finns spridda fynd inom Mittlandet, söder därom är korndådra nästan helt borta. Norr om Borgholm finns endast en handfull observationer. Liksom andra åkerogräs är korndådra känslig för bekämpningsmedel och den slås snabbt ut när åkern besprutas. Dagens täta åkrar med stråsäd passar arten mycket dåligt då korndådra liksom andra åkerogräs är konkurrenssvag. I vallodling förekommer den inte alls. I Glömminge sn har den klarat sig kvar tillfälligt i några åkerkanter som vetter mot nyligen uppförda vindkraftverk. Fröna kan bevara sin grobarhet i jorden under ett 10-tal år (Milberg 1990). Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Såvitt känt finns endast vanlig korndådra subsp. paniculata på Öland. Vårtdådra subsp. thracica förekommer i södra Europa, är mycket sällsynt och tillfälligt funnen i Norden. Den har karpofor (sterilt parti mellan fruktskaft och skida), skidan är något tillspetsad och har fyra längsgående åsar. Hos vanlig korndådra saknas karpofor, skidan är nästan klotrund och med två längsgående åsar.

Gammal, bofast.