Skuggnäva är ursprunglig i sydvästra och västra Europa, vidare österut till Turkiet och Kaukasus. Till Sverige har den inkommit i början av 1800-talet, ursprungligen odlad som prydnadsväxt och möjligen även med orena frövaror. Numera är den naturaliserad upp till Svealand.

På Öland är den främst funnen i vägkanter samt ruderatmarker såsom jordtippar, gamla grus- och stenbrott. Skuggnäva växer även som ogräs i trädgårdar, gräsmattor och åkerkanter. Ibland är den noterad i betesmarker och på ohävdade strandvallar.

Skuggnäva har haft en tydlig expansion, främst från 1960-talet och framåt. Från primärfyndet i mitten av 1800-talet och de närmaste hundra åren stod växten och stampade innan den plötsligt exploderade och intog större delen av Öland; expansionen fortsätter än idag. Skuggnäva är spridd på dagens Öland men saknas i princip helt på Stora Alvaret. Däremot har den lyckats erövra de vägar som korsar alvarmarken, från väster till öster. Bitvis kan man rita ut det öländska vägnätet efter skuggnävans förekomster. Växten är fortfarande ovanlig i de östra socknarna Sandby och Stenåsa men kan förväntas inta även dessa "vita fläckar". De västra socknarna, från Räpplinge i norr till Ås i söder, hyser däremot många förekomster av skuggnäva. Jämfört med Sterner (1986) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen och kulturflykting, bofast.