Vitblära föredrar lättare jordar som gärna får vara näringspåverkade. I Sterner (1938) anses växten ursprunglig på strandängar och i buskage på småöarna i Kalmarsund där den intressant nog också återfunnits. Vanliga växtmiljöer idag är främst av ruderatkaraktär som jordhögar, stentippar, gamla sandtag och trädgårdsutkast. Vitblära växer ofta i människonära miljöer som gårdsplaner och i hamnar men är även vanlig i vägrenar och åkerkanter där den också klarar att växa i dagens fodermajsåkrar; sällsynt är den funnen i betade torrängar.

Vitblära är idag en vanlig växt spridd över stora delar av Öland. Den följer i stort den odlingsbara marken och växer vid de flesta större byar. På Stora Alvaret saknas den utom vid några alvarbyar. Idag är vitblära vanlig även på östra och norra delarna av Öland, tvärt emot vad Rikard Sterner fann. Att den blivit vanligare sedan Sterner (1938) kan tyda på att den, förutom att vara vara ursprunglig på havsstränder även är inkommen i senare tid med exempelvis orent utsäde. Därefter har den spridit sig ut i odlingslandskapet. Eutrofieringen av landskapet bedöms ha gynnat vitblära.

Vitblära spreds med jordbruket norrut genom Europa och öländskt material av vitblära hör till de östliga frö- och pollenmorfologiska geografiska raserna (Prentice personliga observationer 2021).

Gammal, bofast.