Saltarv växer på frisk–fuktig, sandig eller ibland grusig mark alldeles nära havet. Den salttåliga, fleråriga växten är tvåbyggare och bildar sammanhängande mattor. Ofta växer den nära havet, strax utanför bestånden av bland annat sandstarr Carex arenaria och strandråg Leymus arenarius. Växten tål både att översvämmas vid extremt högvatten och att täckas över vid sanddrift. På Öland väljer den oftast sandstränder, vita eller gråa dyner, men ses ibland i grusiga partier av stranden eller på klapperstensvallar. Sällsynt kan den gå högre upp på betade sandgräshedar där den möter sandsvingel Festuca polesica.

Saltarv är spridd längs Ölands kust, speciellt frekvent på den östra sidan. Den är exempelvis vanlig längs Bödabuktens milslånga sandstrand. Sedan Sterner (1938) har saltarv ökat främst i de östra socknarna. Orsaken till expansionen kan vara att området av stranden närmast havet stängslas bort och att saltarv då inte skadas av betesdjurens tramp. Men på sikt riskerar växten att täckas av driftvallar om betet upphör på själva havsstranden. Frön av saltarv kan spridas med havsströmmar vilket troligen skett vid Ölands södra udde där arten snabbt koloniserat den nyligen uppkomna sandreveln och där växer utmed en sträcka av tre kilometer. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

På Öland företräds växten av underarten vanlig saltarv subsp. peploides.

Gammal, bofast.