Nattglim växer främst som åkerogräs och är en av få växter som klarar dagens fodermajsåkrar. Om stubbåkern inte omedelbart plöjs efter skörden kan växten "leva upp" och blomma rikligt på sensommaren–höstkanten. Nattglim är också relativt vanlig i trädgårdsland och ruderatmiljöer (jordtippar och stenhögar). Den kan dyka upp på grusplaner nära vindkraftverk, på vallen vid bevattningsdammar och längs nygjorda cykelbanor.
Nattglim är fortfarande en vanlig växt på Öland men ofta är den fåtalig på sina lokaler. Utbredningen följer väl den odlingsbara marken på Öland med få fynd på Stora Alvaret och då endast nära alvarbyar. Längst uppe i norr är det glest med åkermark och aktuella observationer. Liksom för de flesta åkerogräs bedöms en viss minskning ha skett sedan Sterner (1938).
Nattglim har väldoftande blommor som slår ut på natten. Fröna bevarar sin grobarhet i marken under några år. Nattglim kan förväxlas med vitblära S. latifolia men skiljs på sina tvåkönade blommor med ljusrosa kronblad, tre stift och kapsel med sex tänder. Vitblära är tvåbyggare, honblommorna har fem stift, kronbladen är vita och kapseln har tio tänder.
Gammal kulturföljeslagare, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i byar och kanten av åkrar här och där. Tidigt belagd Torslunda: F. Ahlberg 1860 (OHN).
Utbredning
Funnen i 57 rutor = 60 %; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Böda och Alböke).
Sterner 1938 allmän = 33 socknar.
Förändring: Något minskande -
