älggräs
Filipendula ulmaria
Mer information om arten

Älggräs växer på fuktig–blöt, gärna näringsrik mark som är ohävdad eller svagt betad. Den är vanlig i lövskogskärr, sumpskogar och svagt–måttligt betade fuktängar. Älggräs förekommer ofta utmed diken, kanaler och vid vattenhål. Även tippade jordhögar, åkerkanter och vägrenar hyser växten. Den är funnen i fem av Ölands få kvarvarande slåtterängar där den är tillbakatryckt av pågående hävd men fortlever.

Älggräs är vanlig på större delen av Öland med undantag för Stora Alvaret. På alvarmark är den sparsamt funnen längs kanaler, i tokängar och fuktiga träddungar. Även i delar av Bödas barrskogar är det också något glesare med fynden. Älggräs är en växt som klarar sig bra i dagens odlingslandskap där den gynnats av igenväxning och ökad näringstillgång. Utbredningskartan visar var man finner Ölands fuktiga ängsmarker.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné som noterar älggräs vid flera tillfällen under sin öländska resa 1741. Den 17 juni befinner han sig nära Böda kyrka och skriver. "Golven i husen voro beströdde med Ulmaria och luktade, att man lukten knappt fördraga kunde." (Linnæus 1745). Tidigt belagd Borgholm: D. M. Eurén 1881 (LD).

Utbredning

Funnen i 85 rutor = 89 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).

Förändring: Något ökande +

karta